Igår var en sådan dag då jag kände lite för att bara lägga mig ner och dö.

Wilma vaknade flera gånger på natten/morgonen och vid 9 gav jag upp, lika bra att börja dagen trots art huvudet värkte och vilan behövd.

Efter morgon promenader sov hon i kanske en kvart istället för 1-2 timmar som hon brukar.

Vår lilla dam var pigg dagen igenom, mer än man kunde säga om mamma.

Med brist på vätska, mat och sömn gav vi oss ut på dagens andra promenad ihop om den vanliga eftermiddagsluren som brukar vara sisådär 2-4 timmar ex tiden hon sover under promenaden.

Under hela promenaden var Wilma pigg och nyfiken på allt! Och efter att ha sprungit på både faster, kusin och farmor började jag ge upp hoppet.

Strax innan vi svängde in på vår gata igen så slumrade hon till.

Åh en sådan lättnad! 

I huvudet flög allt som jag skulle hinna göra omkring; plocka undan, gå på toa, ta en cigg, äta något litet och kanske börja med maten innan Kim kommer hem.

Nog hann jag gå på toa men efter en halv cigg vart det kört och vaken racet var i gång igen.

När Kim kom hem så sa jag åt honom att nu får du fan ta hand om din dotter för jag ska sova!

Sova fick jag men lilltjejen vart lite mammig så jag ammade henne till sömns och så fick hon sova med mig i sängen en timme.

Huvudvärken hängde kvar tills det var dags att sova för natten.

Kim och Wilma somnade vid strax efter tio medan jag låg vaken till halv ett...

Strax efter 4 vart det igång igen.

Upp och byta blöja, mata, rapa sjunga klappa och gunga.

Japp! Vid 6 såväl hon igen men vaknade vid halv 8, då ammades hon till sömn och sov till halv 11.

Jag gick upp vid 10 och passade på att ta mig en dusch, tvätta håret och raka benen. Så skönt!

Halvvägs upp för trappan hör jag en liten tjej som ropar efter mig då vart det blöjbyte, mat och bys i gymet.

Lite frukost till mamma, på med kläder och ut på promenad.

Nu har vi en sovande tjej, en lycklig mamma och en nöjd hund.

Livet som småbarnsförälder rullar på! ;)