Nu börjat det äntligen kännas som om vardagen rullar på och vi har lite halvt våra rutiner för dagen. Och dom som känner mig vet att jag behöver mina rutiner och lägger stor vikt på planering och framförhållning. Nog att man kan vara lite spontan ibland, även det mår man bra av,  men det är viktigt för både barn och vuxna med rutiner i vardagen.

Mina dagar med Wilma flyter på och jag känner mig allt mer trygg med min nya roll som manma och att ta hand om ett barn. På dagarna har jag slutat stressa med allt som måste göras och tar istället allt lite som det kommer.

Så när Kim kommer hem från jobbet så blir det middag om jag hunnit börja med den annars tar han Wilma så jag kan laga mat eller så slänger han ihop något lätt.

Har jag inte hunnit gå ut med cooper innan Kim kommit hem så tar jag en långis med honom efter vi har ätit. På kvällen går Kim till gymmet och där i mellan så varvar vi mellan att plocka och leka med eller mata Wilma.

När Kim är på gymmet, beroende på vilken tid, som brukar bli runt  åtta tiden så förbereder jag Wilma för sängen.

Sängdags har varit en rutin som hållt sig sedan Kim började jobba och Wilma bruka nattas någon gång mellan åtta och nio.

Lägger man henne för tidigt, trots att hon verkar super trött så sover hon bara en liten stund och resten av kvällen blir ett helvete. 

Så runt 8 - 9 tiden är perfekt för då somnar hon inför natten. Och har man tur så sover hon till 5 - 6!

Ibland vaknar hon en gång extra vid 3 - 4 men det funkar det med.

Nu på sista tiden har hon vaknat vid båda tillfällena och då får man gå upp sista vändan och busa i en timme för att sedan mata och sova några timmar till ;)

Bortsett från idag då vi vart uppe vid sju och hon vägrade somna efter matningen. Då vart det bara att köra på och inse att dagen hade börjat.

När Wilma sover så passar jag på att greja med allt som inte hunnits med under dagen så som hänga och vika tvätt, sätta igång diskmaskinen och ta en välbehövlig dusch medan Kim är ute på kvällspromenad med cooper.

Det kanske inte är någon som är speciellt intresserad av just detta men blev så himla glad när det slog mig hur bra och tryggt allt faktiskt känns just nu :)

Sedan är det ju klart att det kommer dagar då allt bara är jobbigt och man tjafsar om att den andra inte gör det ena eller det andra. Och så har vi alla dåliga dagar men det är då man får sätta sig ner i lugn och ro och tänka på alla bra dagar och/eller allt bra den andre och en själv gör.

Det är ju ingen som påstått att det är lätt att vara förälder eller att man alltid är övverrens för delen ;)