När man ligger bredvid sitt sovande barn och bara lyssnar till dess suckar och dess lätta andetag...

Det är då man undrar var som hände egentligen, hur sjutton gick detta till?

Vad har jag gjort för att förtjäna denna underbara unge!?

Hur har vi lyckats skapa denna perfekta lilla människa som ligger här bredvid mig?

Hur kan man älska någon så mycket? 

Hur kan man känna så plötsligt och så starkt för någon som faktiskt mest äter, sover och skriker lite då och då? Haha

När hon ler, jollrar, skriker till av förtjusning eller bara suckar mot mitt bröst så fullkomligt avslappnad...

Ja, då går det ju inte att känna något annat än kärlek. <3

Lilla älskade Wilma <3

Efter år av längtan så var det just du som kom till oss.

Och det är jag så himla glad över!

Vackra, charmiga, underbara unge <3