En dikt från det förflutna...

Smuts. Hon känner sig som smuts
Ingen ser hur smutsig hon är
Ingen ser hur ont det gör
Ingen vet hur det känns
Äcklad av varje beröring, skrämd av minsta blick
Vad är meningen med livet nu när hon redan är död?
Det finns ingen mening.

En trasig själ som vandrar i mörker
Ett hjärta som inte längre slår
Ansikten... Röster...
Deras händer som fortfarande bränner

Visst kan hon skratta, visst kan hon le
Men hon blir aldrig sig själv igen
Hon blir aldrig hel
Ångesten tar över när ingen annan ser
Hon drunknar i tårar, drunknar i blod
Snart försvinner hon helt, snart finns hon inte mer





Ett utklipp från min bilddagbok, 6 år sedan.