Vad är det viktigaste att tänka på innan man sätter ett barn till världen?
Alla har sin egen syn och uppfattning kring vad som är viktigt.

För mig är det allra viktigaste en bostad, fast inkomst och ett stabilt förhållande.



Första gången jag blev gravid blev jag så otroligt glad.
Det var min högsta önskan att få ett barn och nu var jag så himla nära.
Jag hade bara varit tillsammans med min pojkvänn i knappt ett halvår
men jag var kär och allt kändes perfekt.
Vi båda bodde hemma hos föräldrarna och ingen av oss hade något jobb.
Lösningen; ALLT LÖSER SIG!

Men gör det verkligen det? Visst kan allt lösa sig men kanske inte på det sättet men tänkt sig.
Vi visste inte hur det var att leva tillsammans, och ännu mindre hur det var att leva med ett barn.

Jag har en vännina som blev gravid och valde att behålla barnet.
Hon flyttade upp till sin mamma i Norrland och pappan kom sedan efter.
Lilla Ebba kom till världen knappt två månader efter att min vännina fyllt 18
Hennes lösning på det hela var också; DET LÖSER SIG!

När jag åkte upp för att hälsa på dom några månader senare kom sanningen som en stor käftsmäll
Visst kan det lösa sig, men om risken finns för att man ska leva såhär så är det inte värt det!

Jag vill inte att mitt barn ska växa upp i en liten lägenhet med outbildade föräldrar som är beroende av SOC
Som knappt har råd med det nödvändigaste och måste låna pengar i slutet av månaden för att ha råd till mat.

Nej! Det är inte det liv jag vill ge mitt barn, det är inte den starten jag vill ha i mitt eget liv.
Och att pappan till min vänninas barn var en oansvarig latmask
som bara var pappa när det passade honom, vilket var sällan, gjorde inte saken bättre.


Jag bokade en tid för abort men fick missfall två dagar innan jag skulle genomföra det hela
Självklart blev jag jätte ledsen men var ändå glad att jag slapp vara den som valde bort mitt barn.
Efter att ha sett hur min vännina har det
så kände jag att det på ett sett var bra att det blev som det blev
Jag var helt enkelt inte redo att bli mamma, jag var nog inte ens redo att bli vuxen.