Nu är det inte långt kvar alls, och av någon anledning misstänker jag att jag kommer föda för tidigt även om jag hoppas på att gå över tiden.

Det jag ångrar mest nu under graviditeten är att man dokumenterat så dåligt och tagit allt för få bilder.

Trodde att jag skulle sitta och skriva om precis ALLT här på bloggen och fotografera magen varje vecka.

Sedan har väl omständigheterna inte varit vad jag räknat med direkt. Med flytt och renovering.

Känns så tråkigt att annat tagit upp all tid och att det i sin tur gjort att Kim inte kunnat vara så delaktig som vi båda önskat.

Men trots allt detta så känner jag att jag haft en väldans tur.

Nog för att jag mådde illa fram till vecka 17(?) och att allt omkring ledde till en sjukskrivning så har jag haft det relativt lätt. Har enbart känt av foglossning vid några fåtal tillfällen, lika så gällande halsbränna. Allt "kissande" är väl det jag lidit/lider av mest annars så har klarat mig från diverse krämpor. 

Och trots att magen växer har jag *peppar, peppar* klarat mig utan en enda bristning höhö.

I början av graviditeten var jag orolig för det mesta men nu är jag helt hundra på att allt kommer gå bra och att vårt barn kommer att vara fullt frisk!

Jag har gått från "varför skulle det INTE hända mig" till"varför skulle det hända JUST mig"

Nog för att sett ännu finns en del oro för framtiden, som alltid, så känner jag mig mer trygg och säker. Jag känner mig lycklig!