Nervös...

Om en timme ska jag och Wilma iväg till BVC för att se om en vecka med intensivamning har gett något resultat.
Hela veckan har varit kaotisk med massa känslor. Jag är så himla rädd för att det ska vara något fel som inte går att åtgärda...
Vad kan det vara? Hon har ju varit spinkig redan från start och trots att hon snuttar som satan så har hon alltid legat på gränsen.

Jag har funderat på det här med Struma, som är en ämnesomsättnings sjukdom.
I fyra generationer har den drabbat flickor i vår släkt på mammas sida.
Visserligen har det alltid varit när andra barnet varit tjej. Och när det kommit till min moster och min kusin så har det uppmärksammats när dom närnat sig tonåren. Men båda var taniga från start!
 
Vi får se hur det går, hoppas på det bästa!