Den här månaden hoppas jag mer än någonsin då vi prickat in ägglossningen ordentligt.

Det är 3 dagar kvar till beräknad BIM och jag mina bröst känns, trots viktminskning, ovanligt stora och tunga, bröstvårtorna värker som bara den och jag känner av förändringar på påse luktsinne och humör.

Men eftersom att jag är som jag är så kan det lika gärna vara ren inbillning.

Jag är förväntans full och rädd. 

Jag vill så gärna men är så fruktansvärt rädd för missfall i fall jag nu skulle plussa. Då blir det tredje gången och antar att det är "utredning" som gäller då...

Fy... Är så rädd att det ska vara något fel på mig. Eller på Kim.

Hur sjutton tacklar man det?

Aja, ska väl inte ta ut för mycket i förskott åt något håll men det är så svårt att hålla tankarna i styr.